söndag 24 juli 2011

Brrr!

För ett tag sedan lanserade Zambia en ny slogan för att ersätta den tre decennier gamla "Zambia - the real Africa". Nu är det "Zambia - let's explore" som ska locka turister. Det finns även en ny logga, där Mosi-O-Tunya (Röken Som Dundrar, eller Victoriafallen) faller ner under en varmt strålande sol.

Den där varma solen - det är nog så de flesta ser Zambia, eller hela Afrika för den delen. Strålande sol och blå himmel, shorts och t-shirt. Oftast stämmer det ganska bra. Men inte just nu. Nu är det nämligen vinter, och Zambia är kallt. Faktiskt. Jättekallt! Inte det-kan-vara-skönt-med-långärmad tröja-på-kvällen-kallt, utan snarare halsduk-och-mössa-kallt. Utomhus är det runt 10 grader i skuggan och betydligt varmare i solen (om det är sol). Men det största problemet är att det är lika kallt inomhus.

Zambiska hus, även välskötta diplomathus, är byggda för varmare väder. Det är svala (=kalla) stenhus med glipor runt dörrar och fönster och det finns inga element. Isolering är inget man jobbar med och dubbla fönsterglas är utrotningshotade. Allt detta innebär svalt och skönt under stekheta sommarmånader, men också att man i dessa tider vaknar upp i ett hus som håller runt 13 grader. Brrr!

Under några veckor har vi arbetat upp ett rejält försvar mot kylan. Vårt främsta vapen är en öppen spis där det eldas friskt nästan varje kväll. Ved köper vi billigt från en kollega som rensade i trädgården förra året.

I arsenalen finns också en värmedyna, en varmvattenflaska och två små värmefläktar - liten kapacitet att värma hela huset men bra för kliniska attacker mot tex. iskalla fötter.

Sist men inte minst har vi besökt Lusakas köpmannakvartér Kamwala och inhandlat två übertjocka filtar - den ena väger runt 8 kg. Dessa varma och förvånansvärt sköna filtar används flitigt av zambierna själva - de som har råd.

Nu är det snart augusti och vintern börjar sakta gå över till sommar (eller torrperiod). Det håller sakta men säkert på att bli varmare och i september kommer det vara stekhett igen, blå himmel och strålande sol. Precis som det ska vara i Afrika.

Tills dess....brrr!

tisdag 12 juli 2011

Vägvärk

Den 74 km långa vägen mellan västra Zambias provinshuvudstad Mongu och Kalabu vid gränsen till Angola är i bästa fall dålig. Vägen, eller snarare "vägen", sträcker sig över ett stort område av flodslätter som svämmar över under regnperioden och blir då totalt obrukbar. Under torrsäsongen kan man åka på den - om man har en riktigt bra fyrhjulsdriven bil. Och gott om tid. Och lite tur.

Nu har regeringen bestämt sig för att bygga en ny väg som ska tåla regnperioden bättre. Det blir någon slags konstruktion med pålar och pontoner och gud vet vad. Men det gäller att man bygger rejält...vägen har nämligen byggts förut. 2002 spenderade bl.a. OPEC och en fond baserad i Kuwait 40 miljoner USD på vägbygget (som byggdes av ett företag från - såklart - Kuwait), men vägen rasade samman redan under regnperioden ett år senare.

När vägen nu ska byggas igen beräknas priset bli ca 8 miljoner USD. Per kilometer. Totalt rör det sig alltså om i runda slängar 600 miljoner USD eller 3,8 miljarder kronor. För att ha råd har regeringen lånat 265 miljoner dollar av Kina, samtidigt som kontraktet för vägbygget går till AVIC International (från - såklart - Kina). Dyrt kan man tycka, och man kan också fråga sig hur många skolor, sjukhus eller bostäder det motsvarar.

Det är alltså dyrt att bygga vägar och inte bara specialvägar som Mongu - Kalabu - en vanlig väg kostar ca 1 miljon USD i Zambia. Men det är nödvändigt, åtminstone om man får tro folk som jobbar på IMF, Världsbanken och andra ekonomer. De säger att utan infrastruktur ingen handel och ingen ekonomisk utveckling. Och utan vägar blir det krångligt att skicka medicin till sjukhusen, böcker till skolorna och byggmateriel till bostäderna. Och om man är ett land utan strand som dessutom saknar välfungerande järnväg är det ännu viktigare med bra väg.

Och zambiska vägar har blivit bättre på senaste tiden. Nu går det tex. att ta sig genom Zambia i tre av fyra vädersträck utan att ha en monstertruck. Men ännu har Zambia en lång väg att vandra. De flesta mindre vägar är inte asfalterade, medan de som faktiskt är asfalterade kryllar av hål och gropar (potholes). De farligaste vägarna är de som är ganska bra - toppenväg i ett par km, upp med gasen till 110-120 km/h och sen dyker det helt plötsligt upp ett pothole stort som ett badkar. Pang. Om man har en stor bil i gott skick kan man klara sig undan med förstörda stötdämpare, men har man en fullastad gammal lastbil med taskiga bromsar kan det gå mycket värre än så. Många vägar i Zambia är lastbilskyrkogårdar som kantas av vrak. Vissa har kört i diket, andra har vält, en hel del är totalkvaddade. Varje gång jag åker på en längre resa i Zambia ser jag minst ett par olycksplatser där man har svårt att tro att föraren klarat sig levande.

Så varför är vägarna så dåliga? En anledning kan vara klimatet. Först stekande sol utan en droppe regn i ett par månader, sen hällregn i ett halvår. Dålig avrinning gör att jordlagret under vägen luckras upp och delar av vägen ger vika. En annan, tråkigare, förklaring kan vara att många i branschen väljer att inte gå den smala vägen. Att bygga, och kanske framförallt att asfaltera en väg, ger möjlighet till extrainkomster för alla inblandade. Så här kan det gå till:

1. En politiker fattar beslut om att bygga en väg. Kanske får han (för det är oftast en han) lite hjälp på traven av biståndspengar eller lån.

2. Vägbygget upphandlas. Oftast är upphandlingsprocessen rätt oklar och det är svårt för utomstående att få tillgång till bedömningarna som görs. Kanske råkar det blir en kompis till politikern som vinner upphandlingen.

3. Kompisen bygger vägen, men sparar in rejält på arbete och material så att kostnaden - och kvalitén - blir mindre än vad som budgeterats.

4. Zambian Road Agency skickar en inspektör som ska, som man säger, kvalitetssäkra vägen. Om ingenjören har tur får han en del av kakan, om han har otur eller hög moral utsätts han för påtryckningar av överordnade.

5. Vägen godkänns, politikern och hans kompis delar lika på pengarna som blev över.

Ett par år och några regnperioder senare börjar potholes dyka upp, men ingen ställer de som byggde vägen till svars. Pengar som kunde spenderas på vägunderhåll används istället för att bygga en ny väg någon annanstans, med nya möjligheter till extrainkomster.

Men det är ju inte säkert att det är så det går till. Och det finns faktiskt bra vägar i Zambia, och de blir fler och fler. Just nu byggs det förresten fler vägar än någonsin - var det någon som sa valår?

tisdag 5 juli 2011

En expresidents död

Zambias andra president (1991-2001), Fredrick Chiluba, är död. Efter en tid av taskig hälsa drabbades han av hjärtproblem och avled, 68 år gammal.

Chiluba var fackföreningsledaren som tog över presidentstafettpinnen efter nästan 30 år med enpartistyre av Kenneth Kaunda aka. KK. Det magiska året var 1991 - efter massiva folkliga protester var KK tvungen att hålla landets första fria val efter självständigheten och åkte ut med buller och bång. Till skillnad från många av sina grannar valde han att faktiskt acceptera valresultatet, och det ska han ha cred för.

Chiluba blev alltså Zambias andre president, kavlade upp armarna och drog igång en mängd reformer. Han privatiserade ekonomin, styrde upp demokratin och proklamerade att Zambia en kristen nation (vilket är viktigt för många). Men makten verkar ha stigit Chiluba åt huvudet (låter det bekant?) då han försökte ändra konstitutionen för att kunna sitta kvar som president en tredje mandatperiod. Men folket sa stopp och 2001 lämnade Chiluba scenen till landets tredje president Mwanawasa, som gjorde vad han kunde för att få Chiluba fälld för korruption (mer om detta i tidigare inlägg). Chiluba anklagades för korruption a la grande,
friades i ett fall i Zambia - regeringen, som då styrdes av nuvarande president Banda, valde att inte överklaga domen - men fälldes i London till att ha förskingrat 46 miljoner USD. (Ryktena säger att en hel del av pengarna spenderades på skräddarsydda kläder och (minst) 30 par skor, alla med extra inlägg - man förstår varför när man på en bild ser vår egen Carl Bildt skaka hand med den nästan en halvmeter kortare Chiluba).

Tio år efter hans tid som president var det dags för Zambia att säga farväl till Chiluba. Det var ett något mer ambitiöst farväl än om t.ex. Ingvar Carlsson hade gått bort. Presidenten utlyste åtta dagars sorgeperiod, vilket innebär att alla arrangemang, möten och liknande ställs in, alla flaggor vajar på halv stång, radio och TV spelar högtidlig, sorgsen musik och medborgarna uppmanades avhålla sig från dans, sång och annan underhållning. Ett "sorgehus" inrättades i centrala Lusaka, där dignitärer och allmänheten kunde komma och beklaga sorgen för familj och anhöriga. Kistan placerades sedan på ett stort konferenscenter för "body viewing" i ett par dagar och därpå följde en storslagen och välbesökt begravning som direktsändes i TV.

Tidningarna då? Regeringsägda Times och Daily Mail fullkomligt proppades fulla med storslagna hyllningar till "folkhjälten", "ikonen" och "demokratins och pressfrihetens försvarare" Chiluba. Ungefär 9 av 10 artiklar handlade om Chiluba och hans gärningar. Tidningarna fylldes också av kondoleanser från företag efter företag som hyllade Chiluba - från det statliga telekombolaget till privata försäkringsbolag. Oppositionstidningen Post var mer försiktigt och menade på att jodå, visst hade Chiluba gjort bra grejer men det var ju lite annat också (typ 46 miljoner USD). Detta möttes av en storm av kritik från alla möjliga håll, där man menade att Post försökte göra billiga politiska poäng på denna sorgliga händelse. I Zambia, precis som i många andra länder, ses det som ofint att tala ont om de döda.

Chiluba tillhörde samma parti, MMD, som nuvarande president Banda. På senare tid hade Chiluba allt oftare uttalat sig positivt om president Banda och hans omvalskampanj. Enligt rykten finansieras kampanjen till stor del av Chiluba i utbyte mot att Banda, när han tog över efter Mwanawasa, såg till att regeringen inte överklagade den friande korruptionsdomen mot Chiluba.

Säga vad man vill om Chiluba (fast egentligen inte nu när han är död) - han har påverkat Zambia på många sätt, på gott och ont. R.I.P.