Nyårsnötter

God fortsättning alla läsare önskar jag och bloggen! Tack för att ni läser den, och extra tack till er som skriver kommentarer, det får den att känna sig uppskattad. Ända sedan starten i september har den troget levererat ett inlägg i veckan och jag hoppas ha orken att fortsätta i samma takt. Hittills har det inte varit några problem - massor med händelser att skriva om och en hel del intryck att reflektera över, vilket jag säkerligen hoppat över om jag inte tvingats skriva ett blogginlägg...

Såhär i nyårstider är det populärt att testa hur mycket man kommer ihåg av året som gått, och trots att den bara har några månader på nacken vill bloggen inte vara sämre. Så här kommer stora blogg-testet 2010 - vad minns du av bloggåret som gått? Svaren hittar du i tidigare inlägg eller längre ner på denna sida. Nu kör vi.

1. Zambias herrlandslag i fotboll skördar sällan stora framgångar, men kallas i folkmun för Chipolopolo. Vad betyder det?

A. Kopparkulorna
B. De randiga tröjorna
C. Fiskörnarna

2. I början av hösten lanserades storslagna SNDP, som täcker perioden 2011-2015. Men vad är SNDP?

A. Stop the Need for Development Projects
B. Sex but No Drugs or Prostitution
C. Sixth National Development Plan

3. Eftersom jag har Sveriges sämsta lokalsinne är det skönt att mitt hus ligger på en parallellgata till lättidentifierade Independence Avenue. Vad har Independence Avenue som de flesta andra zambiska gator saknar?

A. Gatljus
B. Mittlinje
C. Dubbla filer

4. Zambia är långt från Sverige, särskilt flygmässigt då billigaste rutten går via Rom, Addis Abeba och Harare. Hur lång tid tar denna härliga resa?

A. ca 7 timmar
B. ca 17 timmar
C. ca 27 timmar

5. I Zambia och stora delar av Afrika blir man ofta kallad för muzungu. Vad betyder det?

A. Vit djävul
B. Rik turist
C. Nordlig apa

6. Zambia kan stoltsera med en rik och för svenskar exotisk fauna. Men vilket är Zambias nationaldjur, som även återfinns på dess flagga?

A. Fisk-örnen
B. Lejon-kobran
C. Fågel-antilopen

7. I Lusaka har man nyss invigt stadens första rulltrappa, men på andra håll i landet går utvecklingen betydligt långsammare. Hur stor del av hushållen på landsbygden har tillgång till el?

A. ca 3%
B. ca 13%
C. ca 23%

8. För ett tag sedan rapporterades det flitigt i bloggen om fyllnadsvalen i staden Mpulungu i norra Zambia. Vad gör Mpulungu unikt bland Zambiska städer?

A. Frihetskämpen Kenneth Kaunda föddes där
B. Staden har Zambias enda internationella hamn
C. Här kvalade fotbollslandslaget in till sitt första och antagligen sista VM-slutspel, genom att besegra Sydafrika med 1-0 1982.

9. Nästa år är det val i Zambia och kampen står främst mellan president Rupiah Bandas MMD och oppositionsledaren Michael Satas PF. Vad står MMD för?

A. Mantaining Millennium Development
B. Movement for Multiparty Democracy
C. March towards More Determination

10. Och sist men inte minst en bonusfråga - svaret finns inte i bloggen för tillfället men det är kanske ett ämne för senare inlägg. I Zambia är det vanligt med namn som relaterar till olika egenskaper eller händelser, som t.ex. Innocent, Blessings, Winner eller något elakare Jelaous eller Mistake. Vilket av följande namn på två bröder är sant?

A. Copy och Paste
B. On och Off
C. Coca och Cola












Är du klar? Här kommer de rätta svaren:

1. A.
2. C.
3. A.
4. B.
5. A.
6. A
7. A
8. B
9. B
10. A


0-3 poäng: Ajaj, pinsamt. Har du ens läst bloggen? Spendera resten av mellandagarna med att lusläsa om alla inlägg.

4-6 poäng: Ok. Du har läst bloggen, men det är mycket som inte sitter kvar. Kanske måste du komma hit och hälsa på för att lära dig något om Zambia?

8-9 poäng: Bra jobbat! Jag och bloggen tackar för visat intresse.

10 poäng: Hm...du gör väl annat på dagarna också? Kanske dags att byta jobb?


Gott nytt år allihopa! Mitt nyårslöfte blir att skriva mer personliga och mindre torra blogginlägg.

Svensk vecka och uppfinningar mot fattigdom

För 45 år sedan inledde Sverige och Zambia diplomatiska relationer och för lika länge sedan startade utvecklingssamarbetet länderna emellan, dvs Sverige började ge bistånd till Zambia. För att fira ordnade ambassaden en "svensk vecka" i Lusaka. Det har visats svensk film på bio (Låt den rätta komma in och Maria Larssons eviga ögonblick), stjärnkocken Tommy Myllimäki har varit här och lagat svensk mat, det har varit utställningar om svenska uppfinningar, spelats svensk musik, sålts svenska böcker (Stieg Larsson finns numera i Lusaka) och mycket, mycket mer.

Ett populärt inslag var lucia-mottagningen på ambassadörens residens, där undertecknad för första gången någonsin iklädde sig stjärngossedräkt (jag har alltid varit pepparkaksgubbe) och sjöng Staffansvisan inför en storpublik på 500 personer, däribland självaste president Banda. Presidenten, som tillbringat studieåren i Lund och som imponerande oss alla med sina svenskakunskaper, uppgavs vara mycket nöjd med spektaklet.

Ett annat inslag var ett seminarium där fyra svenska småföretag bjudits in under initiativet "Innovations Against Poverty". Tanken är att entreprenörer som har en affärsidé som kan hjälpa fattiga människor ska erbjudas finansiellt eller tekniskt stöd så de kan genomföra sin idé. Men det är inte tal om att hålla företag under armarna genom att subventionera eller stödköpa deras produkter utan snarare hjälp på traven för att komma över de trösklar som kan finnas i början på ett projektet, tex. etableringskostnader eller finansiering av pilotprojekt.

Vad för slags uppfinningar, frågar sig den nyfikne och tekniskt intresserade läsaren. Typ de här:

- En soldriven, uppladdningsbar lampa med USB-uttag och mobiltelefonladdare. Tio timmars soljust ger 20 timmars ljus.

- En "energilösning" som bestod av en container med solpaneler och sånt som kan producera el till telefonmaster utanför det ordinarie elnätet, men ström till närliggande byar som biprodukt.

- En enkel ugn som är billigare, renare och bränslesnålare än den de flesta använder idag.

- Engångstoaletten "peepoo" som består av en plastpåse som omvandlar avföring till användbart gödsel. Används framgångsrikt i Nairobis gigantiska slumkvarter, där bristen på toaletter skapar enorma sanitetsproblem.

Kan dessa grejer vara något att ha? Ja, åtminstone om man frågar de mikrobanker, myndigheter och experter som vi bjöd in till seminariet. Intresset var superstort och en hel del storslagna idéer formades på plats, som till exempel det zambiska företag som ville använda den enkla ugnen till att utveckla ett system där människor på landsbygden använder sågspån istället för träkol till matlagning. Tydligen finns det massvis av oanvänt sågspån som ligger och ruttnar, medan den höga användningen av träkol gör att Zambias skogar huggs ned i en rasande fart.

Efter hela 2 månader i biståndsbranschen tillåter har jag ju egentligen ingen aning, men kanske är sådana här initiativ framtiden. Vi (alltså givarna) måste bli bättre på att utnyttja drivkrafterna som finns hos den privata sektorn. Efter 45 år av bistånd från Sverige och många andra länder lever 6 av 10 zambier i fattigdom. Vi har säkert lyckats med en hel del, och till syvene och sist är det zambierna själva som är ansvariga för sin utveckling (sa någon korruption?), men ändå. Varför går det så långsamt?

För andra saker går ju sjukt snabbt. Idag har var och varannan zambier en mobiltelefon och i den avlägsnaste av byar finns garanterat minst ett skjul där man kan fylla på sin mobil. Zambiska bönder kan numera prenumerera på en sms-tjänst där de får information om väder, dagspriser på grödor och vart närmaste uppköpare befinner sig. Bygg-boomen i landet nämnde jag i förra inlägget om Lusakas första rulltrappa.

Precis som med allt annat i den här branschen finns det en annan sida av myntet. Om alla zambier köpte sollampan/laddaren, vad skulle hända med de som försörjer sig genom att ladda mobiltelefoner? Vad händer med de hundratals kolförsäljare som kantar vägarna när sågspånsugnen finns i var mans hem? Och varför finns det så mycket sågspån egentligen? Och hur mycket av vinsten på dessa produkter hamnar i svenska företags fickor snarare än hos zambierna själva?

Problemen är många, men som en klok kollega påpekade är skillnaden mellan biståndsfolk och entreprenörer att vi ser problemen, medan de ser lösningarna. Det tål att tänka på.

Men nu är det snart jul. Det känns lite märkligt, men vi ska göra så gott vi kan imorgon för att få igång julstämningen; det blir glögg och julbord och julsånger och kanske till och med Kalle Anka. God jul!

Hälsa på-test

Du vet väl att du är jättevälkommen att hälsa på oss (jag och Maria alltså, från och med fredag bor hon också här - hurra!) här i Zambia? Om du inte visste det så vet du det nu. Och om du är osäker på om en Zambiaresa är något för dig kommer här ett enkelt test för att ta reda på saken.

The price of a small beach house in Thailand

Kasanka National Park ligger sju timmars bilfärd norr om Lusaka. Det är en väldigt liten nationalpartk. Där finns inga lejon, giraffer eller noshörningar och elefanterna kan man räkna på ena  handens fingrar. Däremot finns det en hel del tsetse-flugor - aggressiva rackare som kan smitta dig  med den farliga sömnsjukan. Naturen är ganska vacker men lång ifrån de spektakulära Victoriafallen eller Malawis majestätiska berg. Det finns få badmöjligheter och inga lyxiga hotell.

Ändå åkte jag dit. Och första dagen ställdes alarmet på 03.30, det togs på stora, tunga gummistövlar och sen marsch iväg genom en beckmörk, lerig snårskog, upp i en ranglig träkoja och sen otålig väntan i vad som kändes som flera timmar men var mycket mindre än så.

Men sen kom belöningen. Svisch, svisch, fladder, fladder - mängder av fladdermöss dyker plötsligt upp vid horisonten och närmar sig träden runtomkring oss. De har varit ute hela natten och letar nu efter ett lämpligt träd att övernatta i. Ljudet runtomkring oss är öronbedövande, vilket inte är så konstigt för det är rätt många fladdermöss omkring oss. Här finns, på ett ungefär, åtta miljoner fladdermöss. 8 miljoner. Sug på den siffran. En fladdermus väger ungefär 300 gram, så totalt väger svärmen här 2 400 000 000 gram eller 2 400 ton. Det är den största ansamlingen däggdjur i världen. Det är antagligen fler däggdjur än vad jag hittills sett i hela mitt liv. Himlen är helt täckt av fladdermöss och trädgrenarna bågnar av tyngden av hundratals djur som hängt sig tillrätta för en välförtjänt dags sömn. Det är en mäktig syn.

Skälet till att fladdermössen hänger i Kasanka stavas mat. Under regnperiodens början finns här massvis av fruktträd fyllda av just den typ av frukt som just den här sortens fladdermus älskar. Därför kommer de hit från hela centrala och södra Afrika, främst Kongo.

Lejon och giraffer i all ära, men jag tar ett fladdermus-safari i Kasanka före en vanlig gamedrive alla dagar i veckan.

Rubriken ovan tillägnas Göteborgare i allmänhet och Ingvar Oldsberg i synnerhet: den som vill ha fler ordvitsar i bloggen har nu fått valuta för pengarna.

Lusakas första rulltrappa

Plötsligt hände det. Containern med våra möbler, skickad från Stockholm i somras, nådde äntligen Lusaka. Den har färdats långsamt, långsamt med båt till Tanzania och sedan vidare med lastbil. Nu kanske någon tycker att det är helt vansinnigt att skicka möbler och annat tvärsöver hela världen istället för att köpa på plats. Personligen håller jag med någon i så fall, men så har staten bestämt att det ska gå till. Faktum är att jag lätt skulle kunna ägna hela inlägget åt just detta, men så kul är det faktiskt inte. Tvärtom.

I alla fall...efter fyra månaders icke-materialistisk tillvaro var det ett kärt återseende när TV, soffa och annat trevligt packades upp. Men jag hade glömt att vi skickat med en årsförbrukning av nödvändigheter som deo, tandborstar, tandkräm, solskyddsfaktor, schampo etc. Vi hade nämligen fått höra att hygienartiklar och sånt var svårt att få tag på - nån nämnde att en tandborste kunde kosta 100(!) spänn i Zambia. Så det var lika bra att köpa på sig, tänkte vi. En kollega på ambassaden som rest mycket i Mali hade med sig en hel väska med pasta, ris, nötter och andra basvaror, eftersom han trodde det kunde vara svårt att få tag på.

Tio minuters spikrak och välasfalterad bilväg från mitt hus ligger Pick n' Pay, en nyöppnad sydafrikansk supermarket. Pick n' Pay har minst tio olika sorters tandkräm, Nivea duschtvål och de senaste dofterna från Axe. En tandborste kostar ungefär 7,50 kr.

Men det är inte bara tandkrämsutbudet som är mer utbrett än förväntat. När jag kom hit hade Pick n' Pay som sagt nyss slagit upp dörrarna, i en stor byggnad med många tomma lokaler. Två månader senare finns där ett internetcafé, en videouthyrningsbutik, två restauranger och en asiatisk gift shop.

På mina två månader har jag också sett gallerian Manda Hill förvandlas från en dammig byggarbetsplats till ett nytt, fräscht shoppingcenter med supermarkets, modebutiker, Woolworths och ett fik. Och, nu kommer det, man har Lusakas första rulltrappa (det finns visserligen en på flygplatsen, men den är nästan alltid trasig så den räknas inte). Rulltrappan är mycket populär bland galleria-besökarna; stort intresse och vissa problem med på- och avstigning gjorde att vanliga trappor gick mycket snabbare...men ändå!  

Rulltrappan är ett av många tecken på att det händer saker i Zambia. BNP-tillväxten har snittat 5-6% det senaste årtiondet och många tror att trenden kommer att hålla i sig, mycket tack vare det höga kopparpriset - koppar står för 80% av exporten. Biståndets del av BNP har sjunkit stadigt de senaste åren, medan Kina, Indien och Brasilien tar för sig alltmer. På min väg till jobbet (det tar 30 min om man går, vilket man inte gör), passerar jag praktfulla, muromgärdade hus med stora trädgårdar och fräscha 4x4 parkerade på de välskötta garageuppfarterna. Gatorna kantas av purpurfärgade jakaranda-träd. I närområdet finns utmärkta indiska och kinesiska restauranger, ett fik som gör underbara wraps med grillad halloumi, en bio, ett köpcentrum, golf- och tennisklubb och ett spa.

Samtidigt i en annan del av landet: fler än 6 av 10 Zambier lever i fattigdom. Inkomstklyftorna har ökat och är nu i klass med Sydafrika. Ungefär 3% av de som bor på landsbygden har tillgång till el. I städerna tvingas många betala hälften av sin magra lön för plåtskjul utan egen toalett, och under regnperioden förvandlas "gatorna" i kåkstäderna till ett helvete. 15% av befolkningen har HIV. Utanför mitt hus står en vakt som jobbar 12 timmar om dagen sex dagar i veckan till en lön på 600 kr i månaden.

Zambia har ambitionen att vara ett "blomstrande medelinkomstland" innan år 2030. De senaste siffrorna från FN tyder på att man kan lyckas, så länge kopparpriset håller i sig. Och i diplomatlivets Lusaka ser allt ut att gå i rätt riktning. Tyvärr finns det en annan verklighet också.

Rumble in the Mpulungu

Tillbaka till fyllnadsvalen i Mpulungu. Lyckas president Banda lyfta sitt Movement for Multiparty Democracy (MMD) till seger? Eller blir det den retoriskt överlägsne Michael Sata och oppositionspartiet Patriotic Front (PF) som tar hem spelet? Pol magaren i dig håller andan (eller googlar fram svaret), medan resten suckar och hoppas att nästa inlägg handlar om något roligare.

Förhandstipset var att oppositionspartiet PF skulle dominera centrala Mpulungu, medan regeringspartiet MMD såg starkast ut på landsbygden. Så ser det ut i hela landet - i städerna röstar man på oppositionen, medan den (betydligt fattigare och mindre välutbildade) väljaren på landsbygden är regeringen trogen.

Det var upplagt för en jämn match och det märktes när vi anlände ett par dagar innan valet - hela stan var på fötter och temperaturen närmare sig kokpunkten. Presidenten hade just anlänt i helikopter och stan kryllade av MMD-supportrar, eller åtminstone folk som hade på sig MMD-tröjor. Enligt vår chaufför hade samma personer dagen innan hejat högljutt på PF när Sata gjorde entré...

Märkligt nog var många av de supportrar vi såg, och särskilt de som härjade runt som mest, för unga för att rösta. Just i detta val kunde man vara ganska gammal och ändå vara för ung - som i Sverige är det 18 som gäller, men eftersom Zambias röstlängd inte uppdaterats sen valet 2006 (det är en lång historia) har de som fyllt 18 sen dess inte kunnat registrera sig som väljare. I praktiken var röståldern alltså 22 år, och med tanke på att drygt 30% av de som faktiskt fick rösta gjorde det kan man fundera på hur stor del av folket som egentligen är med och bestämmer. Kanske 10-15%?

Dagarna innan valet spenderades i samtal med olika "stakeholders" - kandidaterna, partiledningarna, valkommissionen, nationella observatörer, media, polisen, valförrättare, väljare etc. Det blev tydligt att att de allra flesta hade valt sida; vissa frivilligt, andra för att de var oroliga för att bli av med sitt (statliga) jobb. En del personer var väldigt obekväma med att svara på kritiska frågor om regeringspartiet; andra var tvärtom oerhört ivriga att berätta om hur regeringen fuskat - trots att de förväntades vara opartiska. Det fanns (minst) två helt olika versioner av varje händelse.

Från MMDs håll hette det att så gott som alla ville än att MMD skulle förlora - nationella och internationella observatörer, valarbetarna, valkommissionen - alla gjorde vad de kunde för att sänka regeringsskeppet.

Oppositionen å andra sidan menade att det i och för sig var bra att vi internationella observatörer var där, men att en massa MMD-fusk pågick bakom ryggen på oss. Ute i de mest avlägsna byarna, eller centralt men mitt i natten, kom lastbilar fullastade med mat och kläder till de fattiga bybor som kunde tänka sig rösta på regeringen.

Vem hade rätt? Ingen? Alla? Inte vet jag, men helt klart är att en hel del fuffens pågick, från båda sidor. I kortegen på väg från ett MMD-massmöte i en avlägsen by såg vi en splitt ny Landrover (bra bilar är guld värda eftersom vägarna är så dåliga) som saknade nummerplåtar. Kanske hade man helt enkelt inte hunnit sätta på plåtar...eller var det en regeringsbil (de har särskilda plåtar) som används i MMDs partipolitiska syften (vilket är förbjudet)?

På väg till en avlägsen valstation på valdagen stötte vi på en Jeep med en av oppositionsledarens livvakter bakom ratten. I baksätet satt ett stort antal personer som såg ut att vara från trakten. När vi närmade oss satte bilen av i högsta fart, och tillslut åkte den ifrån oss. Kanske hade de bara bråttom...eller transporterade PF väljare till valstationen (också förbjudet)?

Själva valdagen då? Såvitt vi såg var det inga konstigheter - allting såg ut att gå rätt till och valarbetarna gjorde faktiskt ett kanonjobb. Säkerheten är hundra gånger högre i Sverige...och tyvärr finns det nog fog för det. Men problemet är det som händer innan valdagen.

Redan när de första valstationerna rapporterade sina resultat blev det tydligt att PF misslyckats med att få sina stadsväljare till valurnan - trots att man vann klart i de största distrikten var deltagandet för lågt, så när rösterna från de avlägsna byarna strömmade in gick regeringspartiet MMD om och förbi med drygt 5% marginal.

Även om det firades i MMD-lägret bör man vara lite orolig inför presidentvalet nästa år - då kommer presidenten att ha ett fullspäckat schema och lite tid för kampanjande i Mpulungu - vinner man striden mot PF även utan draghjälp från Mr President?

In Zambia, everyone has an affiliation

Remember one thing: in Zambia, everyone has an affiliation. Min Zambiska kollega från holländska ambassaden, förklarar att här i landet har alla en mer eller mindre dold politisk tillhörighet eller agenda. Vi sitter på EU-delegationen för en kort briefing innan det bär av till Mpulungu för valobservation, och jag tycker att han är lite väl misstänksam. Det borde väl finnas nån som är neutral – polisen, valförrättarna, civila samhället, observatörer etc,etc. Eller?

I många länder där valsystemet bygger på pluralitet/majoritet (t.ex. Zambia) väljer man i varje valkrets endast en representant, till skillnad från länder med proportionellt valsystem (t.ex. Sverige). Enmansvalkretsar betyder oftast starkare geografisk förankring och betydligt större fokus på person istället för parti. Om representanten för en valkrets plötsligt dör kan man därför inte bara byta in någon från samma parti – platsen är personlig. När en sådan plats blir tom måste den fyllas medhjälp av ett fyllnadsval. I Zambia händer det rätt ofta – medellivslängden är strax över 40 år och de flesta politiker är rätt gamla när de väl väljs.

Och nu hade alltså Mpulungus representant gått bort. Mpulungu är Zambias enda internationella hamn och ligger i södra änden av Tanganyikasjön i landets norra, ganska bortglömda, hörn. Det är ett sjukt varmt ställe.

Men några dagar innan valet är det mycket fokus på Mpulungu – när vi observatörer (jag och två kollegor) anländer ett par dagar innan valet har president Banda precis landat för att styra upp kampanjen för regeringspartiet Movement for Multiparty Democracy (MMD). Även oppositionsledaren Michael Sata är på plats och stämningen är laddad. Mycket mer än en simpel plats i det tandlösa parlamentet står på plats – med presidentvalet 2011 runt hörnet är detta en viktig kraftmätning och ett bra tillfälle att samla stöd i en del av landet som kanske inte hinns med när presidentvalkampanjen väl sätter igång.

Detta märkt väldigt tydligt under kampanjen: kandidaterna själva syns knappt till och får max ett par minuter i rampljuset – allt fokus på presidenten och hans ärkerival Sata...som så sent som i början på 2000-talet var minister och medlem i regeringspartiet. Sådana sidbyten händer hela tiden och faktum är att större delen av oppositionen är f.d. MMD-medlemmar. I Zambia handlar politik om personen, inte partiet. En av kandidaterna i Mpulungu bytte parti tre(!) veckor innan valet.   

Val i Zambia är så olikt val i Sverige att jag knappt orkar skriva om det. Och har min Zambiska kollega rätt? Jag har skrivit spaltmeter idag och inte ens hunnit börja berätta om det. Det får bli en cliffhanger till nästa vecka.