Without fear or favour?

Snart är det val i Zambia. Folket ska välja nytt parlament, president och lokala representanter. Valet förväntas bli jämnt och mycket står på spel. Kanske kommer endast några tiotusentals röster fälla avgörandet.

Så vad kommer folk att rösta på, och varför? Och hur får de information om de olika politiska alternativen? Få personer i Zambia har tillgång till de informationskällor som de flesta svenskar skulle använda, så som valtest på internet och partidebatter i TV. En hel del har radio, men för många människor är tidningar den viktigaste informationskällan.

En dagstidning kostar mindre än 5 kr. Större delen av marknaden tas upp av tre tidningar som alla kommer ut sju dagar i veckan. Den största är nog privatägda The Post som profilerar sig genom slogans som "the paper that digs deeper" och "while others imitate, we innovate". De resterande två drakarna är regeringsägda tidningarna Times of Zambia ("forward with the nation") och Daily Mail ("without fear or favour").

Det låter väl bra? Relativt billiga tidningar som kommer ut varje dag. Och med storslagna slogans till på köpet. Men problemet är vad som står i tidningarna, eller rättare sagt vad som inte står. Och varför. Till exempel:

För ett tag sedan kom en rapport om Zambia från tidningen the Economists onlinetjänst the Economic Intelligence Unit. EIU bedömer det ekonomiska och politiska läget i de flesta länder runtom i världen, och den senaste rapporten om Zambia beskrev det avbrutna samarbetet mellan de två största oppositionspartierna - PF och UPND - och om detta kan påverka utgången av det viktiga valet senare i år. Såhär skrev EIU:

Following months of discord, the alliance between the two largest opposition parties – the Patriotic Front (PF) and the United Party for National Development (UPND) – has ended. Despite this, the elections are likely to be closely contested and could result in a transfer of power from the president, Rupiah Banda, and the ruling Movement for Multiparty Democracy (MMD) to the PF and its leader, Michael Sata. (...) The presidential and parliamentary elections are likely to be closely contested. The MMD will benefit from the advantages of incumbency and its formidable electoral machinery. However, the PF and Mr Sata should put up a strong challenge to the MMD (...)

Enligt EIU är det alltså jämnt skägg inför valet. Spännande! Så hur rapporterades detta i tidningarna? En jämförande analys mellan de politiska alternativen baserat på EIUs slutsatser? Intervjuer med ledande opinionsbildare och politiska experter? En historisk tillbakablick från när pakten bildades och hur dess popularitet förändrats sedan dess? Nja, inte riktigt.

Om man öppnade The Post kunde man läsa följande:

Economist Intelligence Unit predicts change of govt
The Economist Intelligence Unit (EIU) has revealed that the forthcoming general elections could result in a transfer of power from President Rupiah Banda to PF leader Michael Sata.

Men om man istället köpte en Daily Mail lät det så här:

RB, MMD will win polls
The latest Economist Intelligence Unit (EIU) report says although this year’s general elections are likely to be tightly contested, President Banda and the MMD are likely to win. The report says the MMD will benefit from the advantages of incumbency and its formidable electoral machinery.

Och slutligen i Times:

MMD Will Keep Winning Polls - EIU Report
The Economist Intelligence Unit (EIU) has observed that the MMD will keep winning elections (...). (...) The report of the Economist magazine said the presidential and parliamentary elections were likely to be closely contested but that President Banda still had substantial advantages over Mr Sata.

Alla tidningarna har (tyvärr) läst samma rapport, men det verkar inte bättre än att de haft olika glasögon. Och pennor. Vissa skulle till och med säga att de regeringsägda tidningarna valde att rapportera endast det som var fördelaktigt för regeringspartiet, medan den privatägda tidningen gjorde precis tvärtom. Om det är sant kan man fråga sig hur zambier ska kunna få fram neutral, balanserad och vettig information från dessa tidningar? Vem ska man lita på? Kan man överhuvudtaget lita på någonting som står i dessa tidningar?

Ett par veckor efter rapporteringen ovan kunde man läsa följande i The Times:

A University of Zambia (UNZA) lecturer in the school of political science Phineas Bbaala has said the prediction by the Economist Intelligence Unit (EIU) that President Rupiah Banda and the MMD will win this year’s elections are a true reflection of the political reality in the country.

According to the June publication of the Economist Intelligence Unit (EIU), President Banda and the MMD would win this year’s elections.

“The prediction are consistent with what I have been saying that President Banda is the only credible candidate to win this year’s elections,” he said.

According to the report, although the elections would be closely contested, an election victory for President Banda and the MMD remained the most likely outcome.

I Sverige kan man ibland irriteras över att alla tidningar rapporterar om precis samma saker - öppnar man DN eller SvD är det samma förstasidenyhet medan Aftonbladet och Expressen kopierar varandras löpsedlar. Om det ändå vore så i Zambia.

Matebeto - i matens tecken

En dag på jobbet fick jag ett sms av min zambiska kompis Shonta, som i högtidliga ordalag bjöd in mig och Maria till en Matebeto följande Söndag. Så trevligt, tänkte jag, men innan man tackar ja bör man kanske kolla vad en Matebeto är. Som tur var fanns det zambiska kollegor till hands, och efter diverse konsultationer tackade jag ja med stor entusiasm.

Följande Söndag sitter jag och Maria i en prydlig trädgård i Chainama i norra Lusaka. Där bor Shonta och hans familj, inklusive huvudpersonen i dagens tillställning: hans bror som ska gifta sig i slutet på juli.

Ett femtiotal gäster är bjudna till spektaklet, mestadels släkt och vänner till brudgummen. Med en så liten skara gäster är vi något förvånade att vi är bjudna, särskilt med tanke på att vi känner varken brudgummen eller bruden. Men eventuellt går vi på någon slags muzungu-kvot eftersom vi är de enda icke-zambierna på festen.

Plötsligt sprids en förväntansfull tystnad i sällskapet då sånger hörs i fjärran. Vi rusar ut på gatan och ser ett stort följe komma gående, sjungandes traditionella zambiska sånger. Det är brudens mor, systrar, kvinnliga släktingar och vänner. Alla är klädda i de traditionella färglada tygstycken som kallas chitenges och de flesta kånkar på blankputsade grytor, byttor och skålar.

Väl framme vid husporten stannar sällskapet och en äldre kvinna breder ut en chitenge på marken samtidigt som hon gör klart att gruppen inte tar ett steg längre. Brudgummens gäng försöker övertala kvinnorna att fortsätta marschen genom att slänga sedlar på chitengen. Efter kastade kwachas motsvarande någon hundralapp är gruppen övertygad och traskar vidare in i huset, där brudgummen med familj sitter uppradade. Kvinnorna skrattar, skojar och sjunger traditionella sånger på Bemba, det vanligaste språket i provinsen Copperbelt, där brudgummens familj har sin hemvist.

När alla kommit tillrätta i det nu smockfulla rummet - och när Maria av någon anledning placerats i högsätet bredvid brudgummens far - börjar kvinnorna att en efter en presentera det de har med sig i grytorna, vilket visar sig vara en imponerande samling zambisk mat. Där finns den klassiska smaklösa majsgröten nshima, torkade tusenfotingar, massvis med kyckling, viltkött, nån slags förkolnad svamp, spenatstuvning, ännu mera kyckling, allehanda röror, friterade småfiskar (kapenta), sötpotatis, och ett stort antal oidentifierbara rätter som beskrivs som "produce of the forrest". Det är en något kaotiskt stämning, som blir än mer kaotisk när en levande get langas fram samtidigt som en av väninnorna i triumf håller upp en vilt sprattlande levande höna.

När all mat presenterats förs brudgummen in i ett sidorum där han i avskildhet får äktenskapliga råd och tips av en vis man, en slags mentor. Mentorn förklarar äktenskapets, och hela livets, hemligheter och dygder med hjälp av att referera till olika delar på en kyckling. Varje del av kycklingen har en egen betydelse - t.ex. var halsen extra viktig - men det var svårt att få reda på detaljer. Antagligen borde någon ha berättat detta för mig förra året.

Medan brudgummen får sina kycklingrelaterade äktenskapliga råd dukas all mat upp på ett stort långbord och gästerna förbereder sig för att hugga in. Men de som lagat maten går hem - deras uppgift idag var att laga, leverera och presentera maten medan brudgummen och hans vänner tar hand om själva ätandet. Syftet är, eller var åtminstone, att bruden ska visa brudgummen vad han kan förvänta sig i matväg i framtiden. Jag frågar Shonta om brudgummen ställer in bröllopet om maten inte smakar tillräckligt bra, men riktigt så allvarligt är det tydligen inte.

I slutet på juli är det dags för bröllopet - jag och Maria är inbjudna i egenskap av bekanta till brudgummens bror (eller för att fylla muzungukvoten). Maria är även inbjuden till möhippan, men eftersom hon inte ens träffat bruden tackar hon nog nej. Men bröllopet blir kul!

Gästspel i bloggen: besök från Sverige

Efter att bloggen legat nere i ett par veckor bestämde vi oss för att styra upp den igen. Ola har nämligen varit mycket upptagen på sistone med att ta hand om oss! Då undrar ni kanske vilka ”vi” är. Olas kusin Karl är en av oss och anlände till Lusaka 26 maj. Fem dagar senare kom Carl Olén med flickvän Eleonora. Karl hann med diverse farliga saker som att paddla mitt bland flodhästar och krokodiler samt leka med lejon innan Carl och Eleonora tog mark i det fantastiska Zambia.

Första kvällen blev det diplomatmingel på danska ambassaden och tidigt första morgonen bar det av till Livingstone (7 timmars Toyota Rav4-resa sydväst). Vi fick en blöt upplevelse av de spektakulära Victoriafallen. På vägen tillbaka till bilen blev vi omringade av babianer varpå vi fick blodad tand för vilda djur och begav oss till Chobe National Park i Botswana. Vistelsen i Chobe började med en båttur på Zambezi-floden mitt ibland både flodhästar och krokodiler. Häftigast var att se två stora elefanthannar låtsas-fightas på nära håll. Båtturen följdes av en lång biltur i den 11 000 km2 stora parken. Vi såg allt från impalor, vårtsvin och giraffer till tre av de ”Big five” nämligen bufflar, lejon och elefanter. Nöjda med dagen åkte vi till våra tält som var uppslagna mitt i vildmarken bland alla djur (t.ex. rytande lejon som enligt guiden var mer än en kilometer bort). Som tur var överlevde vi alla natten och begav oss på ännu en tur i den fyrhjulsdrivna safaribilen. Påvägen hem från Botswana kunde vi bocka av den fjärde av de ”Big five” - noshörningen, som stod och betade 10 meter från bilvägen.

Tillbaka i Lusaka fick vi känna på den Zambiska kulturen och människorna som vi lärt oss tycka väldigt mycket om. Sista kvällen i Lusaka gick vi ut med Olas zambiska kompis Charlie och vi gjorde vårt bästa för att dricka den lokala ölen (Mosi) och skaka rumpa i takt med bl.a. presidentens dotter (enligt egen utsago).

Vi vill tacka våra fantastiska värdar som tagit emot och ordnat så fint för oss så att vår vistelse i Zambia kommit att bli en av de bästa resorna i våra liv! Tack Ola och Maria!

Kramar
Karl, Carl och Eleonora