Soffans gåta

Möbelutbudet här i landet lämnar en hel del att önska för den som inte haft förmånen att få sina möbler skeppade från Europa via pirathärjade vatten till någon afrikansk hamn och slutligen med långsam lastbil till Lusaka. Möblerna här är stora, otympliga, fula och dyra. Världsvana zambier och expats skriker efter allt från soffbord till smålampor och så fort någon ska lämna är det huggsexa för varje liten begagnad IKEA-pryl.

För den som inte lyckats komma över hemvändarnas restgods återstår att vända sig till någon av Zambias många hantverkare. Utbudet är stort - de indiska kvarteren i Kamwala kryllar av skräddare, snickarbutikerna står tätt längs gatorna i det livliga Kalingalinga och i industrikvarteren finns det bilmekaniker som varje dag räddar livet på skruttiga stadsjeepar.

Hantverkare tenderar ofta att vara lite långsamma. Lite opålitliga med deadlines. Så är det i Sverige och så är det i Zambia. Fast gånger tio.

Anledningen till just detta blogginlägg är helgens stora händelse - den länge efterlängtade soffa-festen. Två finländska vänner bjuder in för att fira att deras soffa, beställd från en hantverkare i Kalingalinga, äntligen står färdig. Men som de har kämpat för det.

Det började ju så bra - mina vänner fick kontakt med en snickare som sade sig kunna göra jobbet på "ett par veckor". Under dessa par veckor gjorde stora framsteg och snickaren gjorde sig förtjänt av sitt förskott på halva kostnaden. Men så plötsligt, när soffan började närma sig ett färdigt stadium, började problemen. Till en början verkade hantverkarens förklaringar för förseningen rimliga, men efter ett tag började våra vänner ana ugglor i mossen. Klart karln kunde få ett par dagar extra eftersom han hade haft ett dödsfall i familjen. Och sen blev han sjuk. Sen hade han ont i benet. Sen blödde han näsblod(!). Etc, etc.

Ni ser vartåt det barkar. Tillslut tröt tålamodet även för de stoiska finländarna och de hotade då att byta hantverkare. Hantverkaren fick ett ultimatum - innan helgen skulle soffan vara klar. Visst, inga problem. Men söndagen kom utan att ett ljud hördes om soffan. Det blev byte av hantverkare men resan var långt ifrån klar - utan att gå in på detaljer kan jag säga att det blev många turer innan soffan äntligen stod klar...efter att Joose själv monterat den sista biten. Sedan beställningen i maj 2011 har det gått 8 månader.

Det här är ju en rolig historia och en bra ursäkt för en fest (man får hoppas att ingen spiller rödvin på soffan) men här finns också en gåta. Det är klart att hantverkare kan vara sena, slarva med deadlines och så vidare, men det märkliga här är att soffan nästan var klar. Snickaren hade som sagt fått 50% av pengarna i förskott och hade resterande 50% inom räckhåll. Så varför, varför gjorde han inte klart soffan?

Lathet? Stolthet? Fördom? Ren och skär inkompetens? Inget av detta verkar rimligt. Nån föreslog att han hela tiden fick nya kunder med mindre beställningar och valde att prioritera dem eftersom det gav direkta, snabba, pengar medan soffprojektet ändå fanns kvar i bakgrunden. Jag vet inte, men jag vill ändå tro att hantverkaren handlade rationellt, som ekonomerna brukar säga.

(snickarna på bilderna har ingenting med historien att göra. Det finns såklart många bra, effektiva snickare i Zambia!)