Flodgudens förbannelse

I helgen besökte jag Kariba-sjön, som ligger på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe ca tre timmar söder om Lusaka. Kariba är en av världens största artificiella sjöar och har en intressant historia att berätta. 

Någon gång på 50-talet bestämde sig britterna att pimpa upp elproduktionen för Nord- och Syd-Rhodesia (nuvarande Zambia och Zimbabwe) genom att utnyttja Zambesiflodens enorma vattenflöde. Lösningen hette Kariba-dammen och började byggas i slutet på 50-talet och stod färdig några år senare. Inte nog med att dammen gav massvis med el; man hade genom att stoppa upp vattenflödet dessutom skapat världens dåvarande största artificiella sjö - Kariba-sjön.

Tyvärr fanns det ett litet problem - det bodde folk och djur i den dalgång som Zambesifloden ringlade sig igenom och som nu förvandlades till en sjö. En massa djur strök med och Tonga-folket, som bodde i dalen, blev inte glada. Och inte nog med det - i dalen bodde dessutom Tongas flodgud Nyaminyami.

Man kan tycka att mer vatten inte borde vara ett problem för en flodgud, men Nyaminyamis fru bodde nedströms och i och med dammbygget var paret helt plötsligt åtskilda av en betongmur som fick Berlinmuren att likna legobitar. Flodguden blev förbannad. 1957, innan dammen blev klar, förstördes den till stora delar av en storm som släppte lös enorma vattenmassor mot betongkonstruktionen. Det sades att såna storma bara blåser upp en gång per 100 år. Britterna ryckte på axlarna, skyllde på otur och började bygga igen. Mindre än en halvår senare förstördes bygget igen - denna gång av en översvämning så våldsam att den bara inträffar vart 1000e år.

Men skam den som ger sig - till sist fick britterna ordning på dammen, dalgången fylldes med vatten och Karibasjön dök upp på kartan. Sen dess har sjön blivit ett populärt utflyktsmål från Lusaka, även om den skulle varit ännu mer populär om man hade kunnat bada i den - men krokodilrisken är för stor. Det är frustrerande; man bor i små stugor precis vid strandkanten och har en privat sandstrand ett stenkast från huset - utan att kunna bada. Frågan är om krokodilrisken är överdriven - vi såg totalt en krokodil, och den var mindre än 1 meter lång, flöt uppochner i vattnet och var garanterat stendöd. 

Som tur var fanns det annat att sysselsätta sig med, som t.ex. båttur på sjön med iskall öl och GT och ett besök till själva dammen som gav flashbacks till den där Bondfilmen (Goldeneye?) där 007 bungy-jumpar nerför nån slags betongmur. Dessutom fantastiskt god mat och mycket bra priser, vilket beror på att eftersom det är sparsamt med exotiska djur kan man inte ta lika saftigt betalt som i nationalparkerna.

Det var allt för den här gången, nästa gång blir det förhoppningsvis en rapport från fyllnadsvalen i Mpulungu. Eller en genomgång av Zambisk politiks största spelare sedan självständigheten.