Maktens Män

Maktspelet i Zambia följer ett klassiskt afrikanskt recept. Man tar en st gammal kolonialmakt, lite förtryck och en kamp för självständighet, blandar ut det med en stark ledare för befrielsekampen, tillsätter allmänna val och rör ihop allting till en smet. Sen låter man det stå i några år, tills demokratin har stelnat och en diktatur har bildats.

I Zambia hette frontfiguren Kenneth Kaunda. Han blev ledare för United National Independence Party på tidigt 60-tal, blev president för ett självständigt Zambia några år senare och avskaffade all opposition på 70-talet. Kaunda höll sig kvar ända till 1991 då internationella påtryckningar, dålig ekonomi och interna oroligheter tvingade fram allmänna val. Frederick Chiluba blev ny president, men efter bara några år tyckte många att Chiluba inte var mycket bättre än sin föregångare - det var korruption och vanstyre för hela slanten. 2001 var det återigen dags för presidentbyte eftersom konstitutionen begränsade antalet mandatperioder på tronen till två, och Chiluba hittade inte tillräckligt bra ursäkter för att ändra på den saken. Ny president efter ett jämt val blev Chilubas efterträdare Levy Mwanawasa.

Och nu händer det grejor. Mwanawasa går till frontalattack mot ex-presidenten Chiluba, avskaffar dennes immunitet och ställer honom inför rätta. Chiluba friades slutligen av Zambisk domstol, men blev däremot senare dömd för att förskingrat brittiska tillgångar av en domstol i London. Mitt i alltihopa blir Mwanawasa svårt sjuk och dör i Paris 2008. Det blir nyval som vinns av Mwanawasas vicepresident Rupiah Banda.

Och där är vi nu. Banda är president sedan 2008 och har enligt många inte riktigt arbetat ihjäl sig i kampen mot korruptionen. Visserligen har det blivit många fällande domar, men det som upprört många och särskilt det internationella samfundet (eller i alla fall Väst) är att regeringen valt att inte överklaga den friande domen mot Chiluba. Banda i sin tur är förbannad på givarna; han menar att de lägger sig i Zambias interna angelägenheter och i ett tal nyligen sa han att om givarna inte respekterar Zambias integritet är det bara att "packa sina väskor och dra".

Många zambier, särskilt i städerna, tycker dock att Chiluba är en ful filur och är besvikna att Banda håller honom om ryggen. Man ser två förklaringar - antingen har Chiluba saftigt sponsrat Bandas presidentvalskampanj, eller så vill Banda göra det tydligt att det inte är kosher att anklaga expresidenter för saker och ting - med ett presidentval 2011 riskerar han själv att sälla sig till den skaran. Ironiskt nog är det en del som tror att Bandas stöd till Chiluba kan kosta honom segern i presidentvalet.

Än är det långt kvar till valet och mycket kan hända. Måndagens fyllnadsval i den avlägsna hamnstaden Mpulungu gav en liten hint om vart den politiska vinden blåser för tillfället – mer om detta i nästa inlägg.