Väl inne på min andra hälsa-på-Ola-i-Zambia-vecka tycker jag att det är dags för ett gästspel i hans blogg. Av mina hittills elva dagar semester har jag spenderat sju i Malawi och därmed ser jag det rimliga i att ägna mer tid åt Malawi än Zambia. Det här med Zambia verkar Ola dessutom klara finfint själv.
Malawi är ett litet och fattigt land precis öster om Zambia och som granne till spektakulära Moçambique och vackra Tanzania glöms det allt som oftast bort. Orättvist enligt mig. Efter en knapp vecka i landet gör jag dock inte anspråk på att ge en djuplodad eller heltäckande bild av Malawi. För hur skulle jag kunna det när jag missade den orörda vildmarken och de vidsträckta slätterna i norr och Mountain Mulanjes dramatiska toppar i söder. När jag missade paradisstränderna på Likoma Island och flodhästarna, elefanterna och krokodilerna i Shire River.
Men visst hann vi ändå göra en hel del: paddla kayak i Malawisjön, träffa på babianer under vår vandring i Dedzda Mountain, köpa tyger på marknaden i Nkoma, svettas i Lilongwe och trampa på en ödla i Cape Maclear. Konstateras kan vidare att människorna är mycket vänliga, landskapet är vackert samt att vägarna är i betydligt bättre skick än i Zambia (kanske p g a frånvaron av bilar och lastbilar).
Den främsta anledningen att besöka Malawi måste ändå vara det förstnämnda - Malawisjön. Afrikas tredje största sjö. Livsviktig för en stor del av befolkningen och kanske den främsta anledningen till att det i lilla Malawi faktiskt bor 13 miljoner människor (till skillnad från 12 miljoner i Zambia som är hela sju gånger större!)
Efter närmare 13 timmar i bil från Luska med paus i Malawis huvudstad Lilongwe var det närmast paradisiskt att anlända till Cape Maclear - en liten udde med långa sandstränder och kristallklart vatten vid Malawisjöns södra spets. Stranden kantas av en rad smakligt inredda lodger, små hyddor och mysiga barer. Här imponerade Malawi stort! Turisterna lyste dock med sin frånvaro, lågsäsong skyllde de flesta på. Jag hoppas att så är fallet för Cape Maclear är verkligen värt sitt goda rykte.
Det finns dock en hake med Malawisjön. Krokodiler(!?) utropar nog nu många. Men nej, till skillnad från många andra sjöar i området finns det inga krokodiler i Malawisjön. Haken stavas bilhartzia. En parasit som letar sin in i kroppen genom din hud och som väl inne kan förflytta sig till olika delar av kroppen. Ofta märker du inga symptom alls på flera månader för att därefter snabbt insjukna. Vi tänkte att det är nog mycket ovanligt, alla barn badar ju, och hoppade glatt i!
Kvällen innan vi skulle åka fick vi emellertid höra att det är mycket sannolikt att man får bilhartiza efter att ha badat i sjön vilket fick mig och Ola att raskt promenera iväg för att hinna köpa medicin. I den lilla byn Cape Maclear finns nämligen ett litet sjukhus som drivs med ideella medel och där flera muzungu (vitingar eller närmare bestämt "vita djävlar" som ordet betyder på lokalspråk) arbetar. Var tredje månad får alla barn i byn nödvändig medicin för att bli av med bilhartzia. En fantastisk och nödvändig verksamhet. Även jag och Ola ställdes på en våg och fick piller efter vikt som ska tas om exakt tre månader. Nu gäller det att 1) komma ihåg att ta pillret och 2) inte tappa bort pillren. I sammanhanget är det dock viktigt att komma ihåg att främst är turister som vi som har råd med medicin samt att barnen i Cape Maclear har tur som bor i just den här byn, för i de allra flesta byar runt sjön saknar sjukhus och system för bota barnen mot bilhartzia. Ännu ett bevis för hur viktigt det är att skänka pengar till ideell verksamhet.
(Webbadressen till sjukhuset i Cape Maclear är www.billysmalawiproject.org om ni vill skänka en slant).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar