torsdag 23 december 2010

Svensk vecka och uppfinningar mot fattigdom

För 45 år sedan inledde Sverige och Zambia diplomatiska relationer och för lika länge sedan startade utvecklingssamarbetet länderna emellan, dvs Sverige började ge bistånd till Zambia. För att fira ordnade ambassaden en "svensk vecka" i Lusaka. Det har visats svensk film på bio (Låt den rätta komma in och Maria Larssons eviga ögonblick), stjärnkocken Tommy Myllimäki har varit här och lagat svensk mat, det har varit utställningar om svenska uppfinningar, spelats svensk musik, sålts svenska böcker (Stieg Larsson finns numera i Lusaka) och mycket, mycket mer.

Ett populärt inslag var lucia-mottagningen på ambassadörens residens, där undertecknad för första gången någonsin iklädde sig stjärngossedräkt (jag har alltid varit pepparkaksgubbe) och sjöng Staffansvisan inför en storpublik på 500 personer, däribland självaste president Banda. Presidenten, som tillbringat studieåren i Lund och som imponerande oss alla med sina svenskakunskaper, uppgavs vara mycket nöjd med spektaklet.

Ett annat inslag var ett seminarium där fyra svenska småföretag bjudits in under initiativet "Innovations Against Poverty". Tanken är att entreprenörer som har en affärsidé som kan hjälpa fattiga människor ska erbjudas finansiellt eller tekniskt stöd så de kan genomföra sin idé. Men det är inte tal om att hålla företag under armarna genom att subventionera eller stödköpa deras produkter utan snarare hjälp på traven för att komma över de trösklar som kan finnas i början på ett projektet, tex. etableringskostnader eller finansiering av pilotprojekt.

Vad för slags uppfinningar, frågar sig den nyfikne och tekniskt intresserade läsaren. Typ de här:

- En soldriven, uppladdningsbar lampa med USB-uttag och mobiltelefonladdare. Tio timmars soljust ger 20 timmars ljus.

- En "energilösning" som bestod av en container med solpaneler och sånt som kan producera el till telefonmaster utanför det ordinarie elnätet, men ström till närliggande byar som biprodukt.

- En enkel ugn som är billigare, renare och bränslesnålare än den de flesta använder idag.

- Engångstoaletten "peepoo" som består av en plastpåse som omvandlar avföring till användbart gödsel. Används framgångsrikt i Nairobis gigantiska slumkvarter, där bristen på toaletter skapar enorma sanitetsproblem.

Kan dessa grejer vara något att ha? Ja, åtminstone om man frågar de mikrobanker, myndigheter och experter som vi bjöd in till seminariet. Intresset var superstort och en hel del storslagna idéer formades på plats, som till exempel det zambiska företag som ville använda den enkla ugnen till att utveckla ett system där människor på landsbygden använder sågspån istället för träkol till matlagning. Tydligen finns det massvis av oanvänt sågspån som ligger och ruttnar, medan den höga användningen av träkol gör att Zambias skogar huggs ned i en rasande fart.

Efter hela 2 månader i biståndsbranschen tillåter har jag ju egentligen ingen aning, men kanske är sådana här initiativ framtiden. Vi (alltså givarna) måste bli bättre på att utnyttja drivkrafterna som finns hos den privata sektorn. Efter 45 år av bistånd från Sverige och många andra länder lever 6 av 10 zambier i fattigdom. Vi har säkert lyckats med en hel del, och till syvene och sist är det zambierna själva som är ansvariga för sin utveckling (sa någon korruption?), men ändå. Varför går det så långsamt?

För andra saker går ju sjukt snabbt. Idag har var och varannan zambier en mobiltelefon och i den avlägsnaste av byar finns garanterat minst ett skjul där man kan fylla på sin mobil. Zambiska bönder kan numera prenumerera på en sms-tjänst där de får information om väder, dagspriser på grödor och vart närmaste uppköpare befinner sig. Bygg-boomen i landet nämnde jag i förra inlägget om Lusakas första rulltrappa.

Precis som med allt annat i den här branschen finns det en annan sida av myntet. Om alla zambier köpte sollampan/laddaren, vad skulle hända med de som försörjer sig genom att ladda mobiltelefoner? Vad händer med de hundratals kolförsäljare som kantar vägarna när sågspånsugnen finns i var mans hem? Och varför finns det så mycket sågspån egentligen? Och hur mycket av vinsten på dessa produkter hamnar i svenska företags fickor snarare än hos zambierna själva?

Problemen är många, men som en klok kollega påpekade är skillnaden mellan biståndsfolk och entreprenörer att vi ser problemen, medan de ser lösningarna. Det tål att tänka på.

Men nu är det snart jul. Det känns lite märkligt, men vi ska göra så gott vi kan imorgon för att få igång julstämningen; det blir glögg och julbord och julsånger och kanske till och med Kalle Anka. God jul!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar