Tillbaka från vackra men politiskt hopplösa Zimbabwe, där jag ridit på hästar, vandrat i berg och kört på den sämsta väg jag någonsin sett. Men mer om det i nästa inlägg - nu till den andra sidan av mynten från förra veckan. För vissa av er är det kanske uppenbart vad som finns på andra sidan, men det betyder inte att det är uppenbart vilken sida av myntet som är mest "rätt".
Tjänstefolk - varför tar jag inte hand om min egen disk? När jag flyttade in i huset (som ambassaden pröjsar) fanns där redan en hushållerska, Rosemary. Hon bor på tomten i ett separat hus som följer med jobbet. Hennes dotter dog för något år sedan - sen dess tar hon hand om tre barnbarn. Hon har jobbat i huset i åtta år. Visst kan jag och Maria ta hand om vår disk själva...men det innebär att vi måste ge Rosemary sparken. Hon är dryga 60 år och arbetsmarknaden är tuff. Det finns inga sociala skyddsnät och pensionen är icke-existerande eller otroligt låg. Med största sannolikhet blir hon arbetslös, tvingas flytta ut i något slumområde och hennes barn tvingas lämna skolan och börja arbeta för brödfödan. Det är en sak att välja att inte anställa en hushållerska, en annan att ge Rosemary sparken.
Brain drain - varför är det inte självklart att bra myndighetsfolk ska vara "hands off" för givare? Från den enskilde individens perspektiv ser det nog ganska orättvist ut - tänk dig att du söker ett jobb som innebär ett rejält kliv framåt i din karriär (och antagligen ett fetare lönekuvert) och du är den bäst kvalificerade sökande, men nekas pga att du jobbar för staten. Vad skulle DO säga om det? Och vilka signaler sänder det till unga förmågor som funderar på om statligt jobb är rätt för dem?
Diplomaters skattefrist - vad är problemet? I rapporter om Zambias ekonomiska utveckling nämns ofta det faktum att Zambia har låga skatteintäkter med tanke på landets BNP. Med andra ord - det säljs och köps en hel del, men staten får (officiellt) en liten del av kakan. I rapporterna nämns ofta att de utländska gruvföretagen (ofta kinesiska bolag) kommer undan höga skatter, men det pratas mindre om att vi givare, som är här för att hjälpa Zambia att stå på egna ekonomiska ben, undanhåller staten massvis med skatteintäkter. Diplomater som på några år tjänar, och handlar, mångdubbelt mer än de flesta Zambier gör på en livstid springer med kvitton till skattemyndigheten och tar med sig momsen hem till Väst.
Biståndsarbetares löner - varför tjänar jag ofattbart mycket mer än min vakt? Första dagen här hörde jag maken till en italiensk diplomat beklagade sig över att "Lusaka var så dyrt att man knappt kan lägga undan pengar". Jag tyckte, milt sagt, att han hade en märklig världsbild. Till viss del tycker jag fortfarande så. Men man måste förstå att han lämnat sitt jobb för att följa med sin fru, han har lagt karriären på hyllan i minst ett par år vilket såklart innebär försämrade karriärmöjligheter, sämre löneutveckling och mindre pension. Visst, hans fru tjänar massvis med zambiska mått mätt, men knappast mer än vad hon skulle gjort i Italien. För den som är ung, singel och nyutexad är det kanske ett enkelt val, men för en 40-årig flerbarnsförälder innebär utlandsarbete vissa uppoffringar.
Bygga skolor - varför ger vi pengar till en korrupt stat istället för att ta saken i egna händer? Den frågan får man ofta här. Om vi bygger en skola, t.ex. med hjälp av tillresta experter från Sverige, blir den kanske bättre och hållbarare än om zambierna själva skulle göra det. Jobbet utfört - arbetarna åker hem och lämnar fina, nybyggda skolor. Men vem tar hand om skolorna när de behöver repareras eller rustas upp? Vem har kunskaperna, resurserna och initiativkraften till detta? Ofta ingen, förutom de som byggt dem. Och vilka signaler sänder det till staten om vi med jämna mellanrum åker ner och gör deras jobb?
Det här var bara några exempel på mynt jag hittat under ett par månader här. Jag har svårt att ta ställning i de flesta fallen, utom ett. Vad tycker du?
PS. Numera tror jag att man kan kommentera utan att logga in på google-konton och allt sånt (tack Anders).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar