Ena sidan av myntet

Nytt år, nya tider, och Zambia börjar faktiskt kännas som hemma. Jag har ju faktiskt varit här ett tag nu. Mycket är ungefär som jag har förväntat mig; folk är trevliga, det är varmt, vägarna är dåliga och jorden är precis som solen underbart vackert röd.

Den diplomatiska bubblan är tjockare än vad jag trodde. Men jag har i alla fall lyckats ta mig iväg på två fältbesök, observerat ett val, hängt med "vanliga" zambier, gått på fotboll, handlat på den lokala marknaden och besökt en byhövding. På turistfronten har jag prickat av de flesta av "big five", sett 8 miljoner fladdermöss, beskådat Tanganyikasjön, besökt Karibadammen och plockat lichies. I helgen bär det av till Zimbabwe.

Mycket återstår; till exempel att besöka Lusakas förorter mitt i regnperioden, bevittna vardagskorruptionen och se Victoriafallen.

Nu vore det ju passande med något slags omdöme, eller analys, av hela den här Zambia-grejen. Hur är Zambia? Hur är jobbet? Är det som jag trodde? Hur är folket? Går utvecklingen åt rätt håll? Vem vinner presidentvalet? Jadu. Fråga mig igen om ett halvår kanske jag vet, men just nu har jag faktiskt ingen aning. Eller, jag har en massa aningar men det är svårt att sätta dem på pränt. Kanske beror det på att saker och ting här sällan är självklara, enkla eller svartvita. I ett land där ingen längre använder mynt är det förvånansvärt ofta man måste stanna upp, tänka efter och vända på just det.

På ena sidan myntet kan det se ut så här:

- Det är obekvämt att se hur vi utlänningar - jag också - omger oss med tjänstefolk: hushållerskor, trädgårdsmästare, vakter. Som om det fortfarande var kolonialtider. Det är inte ok...eller?

- Brain drain, dvs att duktiga inhemska tjänstemän lämnar myndigheter för välbetalda jobb utomlands, är ett stort problem i Zambia. Därför har vissa ambassader som princip att inte anställa folk från inhemska myndigheter. Helt rätt...eller?

- Utländska diplomater är befriade från skatteplikt i Zambia. Det innebär att jag kan få igen momsen på saker jag betalat genom att lämna in kvittot till skattemyndigheten. Jag kan spara massvis med pengar...man behöver ju inte lämna in varje litet småkvitto men för större utgifter, t.ex. bensin och hotellkostnader, bör man ju göra det. Det kan ju handla om tusentals kronor i slutändan! Toppen...eller?

- Biståndsarbetare som är här för att hjälpa zambierna att ta sig ur fattigdom tjänar mångdubbelt mer än de flesta zambier. Min vakt, som jobbar 12 timmar om dagen 6 dagar i veckan, tjänar på en månad ungefär vad jag tjänar på en dag. Skillnaderna i lön gör att priserna på vissa varor, t.ex. hus i bra stadsdelar och bilar, är betydligt högre än de vore om vi inte var här. Vi borde alltså tjäna mindre pengar. Eller?

- Svenskt bistånd ska i den mån det är möjligt använda statliga system. Vi bygger inte skolor, istället ger vi pengar till utbildningsdepartementet som bygger skolor. Men staten här är långsam, ineffektiv och korrupt. Vi hade kunnat åstadkomma så mycket mer för samma pengar om vi gjort saker och ting själva istället för att se staten slösa bort större delen av biståndet. Eller?

Andra sidan av samma mynt kommer nästa vecka. Nu är det dags att packa för ett land där man inte har några mynt, bara US dollar.