Zimbabwe

Vissa platser vill man åka till utan att riktigt veta varför. Jag tror det är något med namnet - vissa platser låter helt enkelt extra exotiskt eller spännande. Kanske var det så man tänkte i mitt hemlandskap när man myntade sin slogan "Värmland - låter spännande". Jag vet inte om det slog, men i min bok finns det ett par namn som rankar högre än Värmland. Som Zanzibar. Eller Madagascar. Eller varför inte Tanganyikasjön och Lake Titicaca. Nu kan jag i alla fall bocka av ett av namnen på min exotiska namnlista, nämligen Zimbabwe. Men för många är Zimbabwe också med på en annan lista, den med farliga ställen där man kan råka illa ut. Innan vi åkte var det en hel del vänner och familj som undrade om det verkligen var en bra idé.

Zimbabwe är inte farligare än andra länder häromkring, men så har det inte alltid varit. Det har varit utrensningar av vita farmare, våldsamma upplopp i Harare och stora grupper av aggressiva unga män som gjorde livet surt för alla som inte röstade på regeringen. Lägg till en inflation på tusentals procent och total brist på livsnödvändiga varor så förstår man att det har varit tuffa tider.

Men förhoppningsvis går det nu sakta men säkert uppåt, åtminstone ekonomiskt. Den hopplösa valutan har ersatts med US dollar (femtiomiljonssedeln har blivit en populär souvenir) och det finns åter mat och varor i butikerna. Utländska investerare står i kö för att utnyttja landets mineraltillgångar. Och det finns fortfarande kvar en fungerande infrastruktur som byggdes upp under kolonialtiden. Eftersom über-kolonisatören Cecil Rhodes själv bodde i Zimbabwe satsades det friskt på att faktiskt bygga upp kolonin, medan "protektorat" som Zambia fick se all sin rikedom skeppas hem till Europa.

Men det finns fortfarande en hel del problem. Jag har inte så jättebra koll på landet men min gissning är att det största problemet stavas Mugabe. Trots många år i toppen är good old Bob fortfarande inte nöjd och håller sig krampaktigt fast vid makten. Numera i samlingsregering med oppositionspolitikern Tsvangirai, men frågan är om det blivit så mycket bättre. Nu har man dessutom kineserna i farstun; i norra Zimbabwe ser man kineser, kinesiska skyltar och kinesiska lastbilar överallt. Och de flesta zimbabwier verkar inte jätteglada över det. Jag vet för lite om Kina i Afrika för att ha en klar åsikt, men snart har jag läst klart "kinesen" av Mankell och kanske blir det ett blogginlägg om det.

Just ja, jag tänkte skriva lite om vår resa också. Jag, Maria och tre andra svenskar utnyttjade trettondagshelgen och tog bilen över gränsen till Zimbabwe. Resan gick till en början mycket smidigt (gränsövergångar är betydligt lättare när man har diplomatplåtar på bilen) men när vi närmade oss målet i nord-östra delen av landet började vägen bli dålig. Sen blev den ännu sämre. Sen blev den ett skämt. I vägbeskrivningen vi fått stod det "don't give up - keep going!" och vi upprepade detta som ett mantra när mina medpassagerare gång på gång tvingades kliva ur bilen för att flytta på stenblock, grenar och annat. Själv satt jag framför ratten och krypkörde mig kallsvettig på något som i bästa fall kan kallas för en vägliknande hinderbana. Det tog oss dryga 1,5 timme att ta oss de sista 8 km.

Men det var det värt - väl framme njöt vi av stillheten på Varden safari; en samling rustika hyddor utan el och vatten men med massor av vacker natur. Omgivna av "the great Dyke" - massvis av böljande gröna berg - vandrade och red utan annat sällskap än zebror och antiloper. På kvällen blev vi bortskämda med god mat, massvis med dryck och en värmande lägereld. (För den som har facebook finns det lite bilder, jag har fortfarande inte orkat sätta mig in i hur man lägger upp bilder på bloggen).

Men även ute i vildmarken visade regeringen sitt fula tryne. Förra året brann Varden Safaris huvudbyggnad, och vi frågade varför de inte byggt upp den igen. Svaret blev att jodå, det finns planer på detta men eventuellt blir det val i år och därför är det bäst att vänta - först när saker och ting lugnat ned sig efter valet vet man om man har kvar stället eller om det blivit övertaget av nån kompis till Mugabes. I dessa tider har många i regeringen blivit riktigt duktiga på Zimbabwes nya nationalsport - land-grabbing.